Kontaktperson är den vanligaste barnavårdsinsatsen som Sveriges socialtjänster förmedlar tillbarn och unga. Trots detta finns det tämligen begränsad forskning kring hur insatsenmotiveras och vad den konkret skall fylla för syfte. Insatsen kontaktperson regleras i 3 kap. 6b § första stycket Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). Där framgår det att en kontaktpersonkan utses med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personligaangelägenheter. Vad som inryms i personliga angelägenheter framgår inte av paragrafen menenligt förarbeten var det tänkt att rollen som kontaktperson ska fyllas av en lekman som skaverka i förebyggande syfte. Denna studie har syftat till att undersöka vilkabedömningskriterier socialsekreterare utgår ifrån i utredningarna för att bevilja kontaktpersonenligt SoL för barn och unga. För att besvara syftet har en kvalitativ studie genomförts därutredningsdokument har granskats i en kommun belägen i Mellansverige. Analysen avdatamaterialet har utförts utifrån en teoretisk tolkningsram som innefattar Hasenfelds teori ommänniskobehandlande organisationer och Lipskys teori om gräsrotsbyråkratier tillsammansmed de teoretiska begreppen normalitet och avvikelse. Studiens resultat visade vilkabedömningskriterier som förekom i utredningarna för att bevilja kontaktperson. Insatsenmotiverades främst utifrån ett behov av en vuxen förebild som kan hjälpa den unge att kommaut i sociala sammanhang för att förebygga isolering och verka för en aktiv och meningsfullvardag. Studien kan utöver detta bidra med kunskap om hur normer och organisatoriskafaktorer kan påverka socialsekreterares bedömningar som ligger till grund för att beviljainsatsen kontaktperson.